På en scen så drömskt sagolik att den för tankarna till John Bauers illustrationer står en flicka i draperad klänning, med en röst så bräcklig att den påminner oss alla om vår sårbarhet. Genom suggestiva viskningar till minimalistiska slagverk sprider den en nästan magisk stämning i den sena augustinatten. För ett tag glömmer vi alla att vi befinner oss bara ett par stenkast från Avenyns hårdslagna och allt för ofta oundvikliga dekadens. Och när flickan på scenen faller ihop och dör mitt framför ögonen på oss för att minuten senare återupplivas till ljudet från The Knifes "Silent Shout" - då är euforin inte långt borta.
Translation:
Lykke Li's performance at this years Way Out West festival was close to magical.
Posts
