Om Rickard

Rickard är det första barnet i syskonskara om tre. Storebror till två lillebröder alltså.
Han är ett aprilbarn. Född på våren. Tidigt på våren. Om du skulle fråga Rickard vad han tycker bäst om med att vara född på våren så skulle han nog svara att det var när han var en liten grabb och var gång han då fick en ny cykel i födelsedagspresent. För då kunde han testcykla den direkt, nere på gården alltså. Det var på den tiden han bodde med sin familj i Högsbohöjd. Där nere på gården var det fantastiskt. Han kunde cykla ärevarv efter ärevarv- runt, runt. Säkert tio på raden, utan att ens flåsa. Sen när han blev hungrig kunde han ställa sig i riktning mot  köksfönstret och ropa "Mamma!" och hans mor kikade genast ut genom fönstret där dem bodde på högsta våningen.
"Är det mat snart?".

Sedan flyttade familjen från Högsbohöjd till radhus i Näset. Rickard vet inte riktigt varför.
Sedan flyttade familjen från sitt radhus i Näset till villa i Askim. Rickard vet inte riktigt varför men minns att hans pappa hade kontor i källaren. Sedan flyttade familjen från huset i Askim och till en större villa i Påvelund. Rickard visste inte varför, men han antog väl att kontoret i källaren i Askim hade gått hyfsat bra.

Rickard växte emellertid upp tämligen fort. Ingen vet riktigt varför. Men hur som helst så började han gilla cigaretter och öl på tok för tidigt. Och när väl tjusningen i berusningen var upptäckt ...


När Rickard var 12, nästan 13 så tyckte socialen att han skulle bo på instutition eftersom att det hade inkommit på tok för många anmälningar om att han varit ute och sprayat på natten. Så Rickard fick flytta in på hem, Villa Ljungbacken hette det, helt i enlighet med paragraf tolv.

Och där fick han bo ett tag.

Sen släppte dem ut honom igen. Dem antog väl att han var lite snällare nu.

Men sen hamnade Rickard och hans vänner i tidningen, till och med på löpsedlar och i expressens mittuppslag. Idioterna hade ju filmat sig själva medans dem vandaliserade för hundratusentals kronor.

Rättegång. Alla dömdes skyldiga till grov skadegörelse och vård inom socialtjänsten. Men socialen tyckte kanske att Rickard hade varit så snäll att man inte skulle låsa in honom igen. Nej. Nu skulle man testa good cop. ART kallade dem det (Agression Reaction Training). Nå ja. Rickard och hans vänner träffades en gång i veckan och tränade på att vara snälla.

Sen tog det slut, dem antog väl att Rickard och hans vänner hade blivit lite snällare.

Rickard började jobba för sin pappa. han tjänade nu pengar. Men de hårt förvärvade slantarna spenderade Rickard bara på designerkläder och champagne och vodka på stadens nattklubbar. Han kallades nog för en sådan där Brat.

Nu är Rickard 25 år. Han har bytt sprayflaskor mot penslar och han spenderar inte så mycket av sina pengar på sprit som innan - fast han är inte feg för en grym utekväll med trevligt sällskap och fantastisk musik. Rickard tycker sig nog ha haft ett ganska så händelserikt liv och ser väl fram emot ytterligare 25 händelserika år - för sen vill han nog ta det lite lugnare.