Höst i mitt bröst

Återigen erinrar jag mig den där kvällen i Slottsskogen, som sakta men säkert börjar hamna på rätt plats i minnesbankerna - där, i samma fack som minnet av min första BMX. Drygt en månad har förlöpt och sommar har blivit till höst. Övergången mellan dessa två årstider har alltid påverkat mig på ett mycket egendomligt vis. Först, i mitten eller lite närmare slutet av sommaren brukar jag mest tänka på hösten som en sån där odräglig "vän" som vi alla har. En sån där som dyker upp när man äntligen fått sig en flört med en söt flicka och som bestämmer sig för att ta upp hela rummet och inte lämna någonting kvar åt romantiken. Det är som om hans lungor lever för att insupa kärlek och aldrig släppa den ut igen.

Men, så skrider augusti mot sitt slut och september står för dörren - och det som innan var någon sorts ångest och villfarelse om livets slut förvandlas till behaglig melankoli. Mina svarta tygskor är nötta från sommarens äventyr, ett litet hål i sulan har uppstått och varje gång jag sätter foten mot den våta asfalten så sörplar hålet girigt i sig regnvattnet. Men jag är tillfreds. Och istället för att beklaga mig över mina trasiga skor så plockar jag upp ett litet skrynkligt papper samt en penna ur min ficka.

"Augusti - du är upphöjd och majestätisk

Du är livets årliga crescendo"

Ett par rader står nerkrafsade.

Jag vet att det här kommer bli en vacker höst.

Och vore den en film så vet jag redan vad ledmotivet skulle vara. "Jag tänkte våga gör en låt bara en gång" var väl Håkan Hellströms ord innan han rev av sin nya låt ... och visst var väl det en vacker tanke men ska man klara av en sådan utmaning så får man nog göra en dålig låt - och inte ett fullständigt mästerverk. Och är det inte lite det som allting egentligen handlar om: att vara fri till och från; att kunna men också kunna låta bli; att kunna låta bli men också kunna - fri från principer, fri från gårdagens beslut.

Nu väntar jag tålmodigt ivrig på soundtracket till min höst. Min idé är att inte smyglyssna på en enda låt innan jag har skivan i min hand (har givetvis förbeställt den) och då ska jag sätta mig i köket med ett paket cigaretter och ett sexpack folköl och bara lyssna, från början till slut, i precis den ordningsföljd som Håkan Hellström själv presenterar dem.

Translation:

Just another expression about how summer turns to fall. About principles and being free from yesterdays decisions. About one of the biggest artists in Swedish history.