Kedjerökaren

Han är trött - vemodet har sakta men säkert undergrävt hans liv. Fastsmetad i slentrianens rännsten. Inte ens cigaretterna gör någon skillnad längre, trots att han bytte från blåa Camel till John Silver. Piss. Fitta. Grändens mörker och prasslet från vinden som leker med gårdagens redan bortglömda nyheter. Han tänker på Batman, the Dark Knight - Bruce Wayne. Han var väl egentligen inte heller så jävla lycklig. Zipramil, Zoloft, Prozac - vad fan som helst. Älvsborgsbron?

Äsch, lika bra att bara tända en jävla cigg till och röka skiten ända ner tills filtret blir så jävla varm att det skållar läppen. Sen slänga fimpfan i vattenpölen och döda den jävla glöden. Tända en ny cigg. Suga in, suga ut. "Suck it in" som de brukar säga i sådana där Hollywwodfilmer. Släpp det, gå vidare. Köp John Silver utan filter. Dö. Hora.

Translation:

He's tired. The melancholy and the same old routines has worned him out. Not even the smokes make much of a difference anymore - even though he changed from blue Camels to John Silver. He's thinking of Batman - he wasn't that happy either. Zoloft, Zipramil, Prozac, Brooklyn Bridge? Nah, better just spark up another fag. And smoke the shit down till the filter gets so scorching hot it burns the lip. Then toss it in the puddle and kill that fire. Lit up another one. Suck it in. Let it go. Walk on. Buy John Silver's without filters. Die. Bitch.