En Rastlös Själ

Det är det här med att tröttna på sig själv. Man omvälvs. Det man en gång avskydde är nu ens nya passion och det som för några år sedan fick en så begeistrad står man nu likgiltig inför.

Kanske inte fullt så allvarligt.

Hur kan man inte tröttna?

Man måste helt enkelt skapa, skapa, omskapa, skapa, förstöra och skapa igen. Antar jag.

Käns som det är dags här nu. Nu behövs något nytt.

Eller så är det bara ihärdighet som krävs. För visst blir väl allt tråkigt ibland, men om man sedan bara fortsätter så infinner sig en ivrig glöd igen. För det mesta i alla fall. Men om man är en rastlös själ med på tok för dåligt tålamod då?

Skit samma egentligen. Återkalla svunna beslut och spika åter upp dem på väggen. Hårt som fan!