Thursday, September 9, 2010

Roberts Dröm

Det var en gång en pojke som hette Robert - Robert Andreas Nilsson närmare bestämt. Han var en ganska så enkel pojke med ganska så enkla drömmar. Men en natt drömde han en alldeles särskild dröm, en dröm som skulle omdefinera hela  hans liv - en dröm om Köpenhamn. Han drömde att han tog tåget över från Malmö och att han anlände på Köpenhamns Huvudbangård någon gång kring middagstid. Det var en onsdag, det visste han. På Köpenhamns centralstatiom rullade tågen in, ett efter ett. En del tåg var det graffiti på. Han stämplade ivrigt sitt nyinköpta klippkort - fem gånger stämplade han det, för så mycket visste han att om man stämplade sitt klippkort fem gånger så kunde man åka igenom hemskt många olika zoner under flera timmar. Så med äventyrslust och nyfikenhet klev han ombord på första bästa S-tåg och började sin resa ut i den vida världen - Köpenhamn alltså.

Han drömde att han färdades runt runt i Köpenhamn med det komfortabla tåget; ända tills han tröttnade på att åka runt runt med ett komfortabelt tåg - då klev han av och började promenera istället. Så mycket klotter det är här i Köpenhamn, tänkte han så högt att han nästan vaknade. Men då skramla det till på andra sidan gatan - en cykel hade fallit omkull och en vacker kvinna försökte förgäves få upp den igen, men hon liksom fastnade i andra cyklar - men till slut fick hon upp den igen. Vad vacker hon är, tänkte Robert - den här gången lite tystare, för han ville för allt i världen inte vakna.

Robert promenerade vidare. Efter att ha tillryggalagt en hel racka med kvarter nådde han plötsligt sitt sagoland. Här var en den ena butiken hippare och trendigare än den andra och överallt satt det häftiga affischer med typsnitt så vackra att han fällde en tår. Och där borta, bara en liten bit längre bort skymtade han en park. Det var ett smått magiskt ljus som låg som stjärnstoft över hela arealen - och parken själv verkade ha en likvärdigt magisk dragningskraft - för aldrig i sitt liv hade Robert velat något så mycket som han ville besöka den där parken. Han ville så gärna sitta på den där stolen som stod upplyst där i gräset.

Samma sekund som Robert klev in genom grinden visste han, liksom intuitivt, att han klivit in i en förtrollad värld. Och lika säkert som damm dras till en grammofonskiva drogs Robert till den där vackra stolen som stod upplyst på ett sådant vis som endast guds egna solstrålar kunde reflektera ett föremål. Robert satte sig - han blev alldeles varm i hela kroppen. Det här är som att dricka galaxer, tänkte han förnöjt medans han bevittnade en man som rastade sin hund.

Plötsligt hade flera timmar förflutit, ja kanske till och med dagar. Stolen var inte alls lika bekväm längre.
Istället var den full av mossa och solbränt gräs. Och där solen hade skinit så vackert fanns nu bara ett hav av gula stövlar som det växte taniga träd ur. Det här skulle Lewin Carroll se, tänkte Robert för sig själv. Nej, nu är det dags för en drink! Sade han sedan hurtigt till sig själv. Och snabbare än han hunnit fundera över vad för
en drink som bäst skulle behaga hans sinnen så satt där en bartender framför honom och räckte över en
Dry Martini - men just som Robert förde glaset mot läpparna för att avnjuta denna välförtjänta grogg så var så väl drycken som bartendern borta och istället befann sig  Robert nu i en gammal Fiat som precis likt bubblan i hans favorifilm Herbie flög fram över Köpenhamns gator, utan att Robert ens lagt foten på gaspedalen. Graffitimålade fasader svischade förbi utanför fönstrena. Plötsligt satte bilen av i fullfart rakt mot en stor tegelvägg. Säg det sköna som varar för evigt, tänkte Robert medans han räddhågat höll händerna för ögonen. Men just som han trodde att han skulle möta en brådstörtad död så befann han sig istället på trappsatsen utanför en rustik fasad. Vackra kvinnor med söta barn passerade förbi. Här ska jag bosätta mig, tänkte Robert. Här var det rent, människorna var vackra och husen hade åldrats med värdighet.

Robert reste sig upp från trappan som han satt på och tänkte sig att det vore väl inte helt fel att göra sig bekant med kvarteret som han så snart skulle bosätta sig i. Men just som han började gå så såg den nyfunna idyllen inte alls så idealistisk ut längre - väggarna var nerklottrade med kladdig graffiti och det satt klistermärken överallt. Och det där mysiga källarkaféet som han sett på andra sidan gatan
hade ersatts av en butik med ett skyltfönster fyllt med dildos och analpluggar. Där inne skulle Robert aldrig kunna andas, det visste han. Och på den plats som han innan hade sett samtliga sina drömbilar uppradade fanns nu bara ett hav av rostiga cyklar.

Trött på drömmen började han vandra igenom ett neonbländande Köpenhamn tills han slutligen fann en rulltrappa som ledde honom hela vägen hem till Malmö.
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket


Translation:
The other night Robert had a dream about living in Copenhagen - this is the dream.

1 comment: